Jag mår bättre nu, men Blues har fått ett missfall så de dissar jag och dessutom så snor Dina hela tiden Blues mat så hon är smällfet och man kan knappt bära tjockisen :o

Jag har ju jullov nu och de betyder inga vanor & inga vanor betyder inga blogginlägg.

Jag bor i ett väldigt litet minihus så jag kan ju inte direkt träna lydning med Blues inomhus och ute regnar det bara hela tiden. Har inte lust för någonting och vill bara att de ska bli vår.

Jaja, jag har en halv bloggpaus, kanske gör ett inlägg då och då men nu får det räcka med Saras inlägg för dom är ju skitbra ^^

Ha ett gott nytt år och shit.

jag har varit jätteupptagen hela dagarna och så har de varit regnigt och trist så inte några fina utebilder fick jag.

så jag vet inte vad jag hade och skriva.

och vad stack folket?

Den 12 december hade vi 11 unika besökare, nu har vi tre unika om dagen?

vill tipsa om frågestunden, så ingen glömmer den.

skriv gärna också vad ni vill att jag ska skriva om.

Vi får se, måste plugga engelska nu.

PUSSHEJ!

De får ni en dislike på.

Vet inte riktigt vad jag skulle blogga om idag, har inte gjort något med hundarna och har inte kunnat fotografera på grund av att de spöregnar.

Iallfall, vill berätta att jag lever och lovar att jag ska uppdatera imorgon. Ska ju först med mina vänner till ett nyöppnat äventyrsbad.

Dogue De Bordeuax (förkortat DDB) är en mastiff som kommer från Frankrike och är en av dom äldsta raserna i världen. Rasgruppen är molosser och bergshund. Riktigt fina och muskulösa DDB väger tiken 60 kilo och har en mankhöjd på 65 cm men tyvärr finns det inte så många fina hundar i Sverige idag för att folk "massproducerar" dom och avlar fram hundar med C på höfterna osv. I min familj har mamma varit väldigt seriös med sin uppfödning och endast köpt väldigt fina hundar, så vi har haft 3 världchampions. Om man åker ner till hundens ursprungsstad Bordeuax i frankrike så hittar man dessa fina muskulösa hundar som dom egentligen är. Som hundarna egentligen är så är dom snälla i psyket och väldigt lugna hundar. Men somsagt, folk "massproducerar" dom och avlar fram aggressiva och bitska hundar som man inte kan kontrollera. Kännetecken är ju ungefär hela hunden i sig, för de finns nästan igen hund som liknar denna ras, möjligtvis engelsk mastiff LIITE. När rasen avlades fram användes den som jakt, hets mot tjurar och vakt mot björnar i bergen. Nu vaktar rasen bara med utseendet men dom flesta är verkligen supersnälla.

Hoppas du fick med allt du ville veta och fråga något mer så skriver jag till det.

Så jag bjuder på två failbilder som jag fångade idag med kameran, på Dina.

Med Dina får man alltid några knasbilder på var fotorunda, haha..

Ser ni hennes failade bakben och öronen som liknar en myggas vingar?
Hennes ansiktsuttryck blev ju inte heller lyckat, haha...

HAHAHAH och denna älskar jag, snacka om att snea någon!

Hoppas ni blev lite glada och kanske tillochmed fick ett skratt?

Innan idag så åt jag en macka med smält ost, och så ville Blues ha..

Så då böjde jag mackan på mitten och höll ena halvan i min mun, så tog hon halva !

Sen provade jag att inte böja den, och hon bet av den utan att ens röra mig med munnen.

Mitt hjärta är verkligen bäst <3

Här kommer lite bilder från idag !

Har kommit in och tagit en paus, har ju varit ute med Dina och fotograferat den söte.

Fick några bilder jag blev rysligt nöjd med, så de blev ganska lyckat!

Nu ska jag ut och fotografera igen, lägger upp bilderna på bloggen om jag orkar, eller minns...

Allt var helt perfekt när vi sprang och värmde upp. Hon följde mina rörelser exakt och lyssnade på mig, sprang i samma takt och ja, allt var helt perfekt!

Jag började bygga hinder, hon satt på trappen och väntade på mig. Helt plötsligt går hon ner under vår gran och börjar gräva vidare på ett hål som hon grävde för 1 år sen när hon var skendräktig. Så jag säger till henne och hon kommer till mig, 5 sekunder senare går hon in igen och gräver. Och hon lyssnade inte när jag kallade, så jag fick kalla på henne med en mörkare röst så hon kom ut därifrån.

Allting var perfekt när hon sprang och hoppade, och allt. Hon klarade allt galant när jag hade förklarat för henne hur hon skulle springa eftersom hon inte gjorde ett hinder.

Helt plötsligt börjar en hund på gatan på andra sidan huset skälla och slutar inte. Jag kör ändå med Blues men Blues typ tvekar hela tiden och står still.

När man sen sprang en sväng så vi kom riktningen mot där hunden var så springer hon VÄÄÄLDIGT snabbt och välter allt hon ser och lyssnar inte. Så gjorde hon 3 gånger även om jag sa till henne. Allting slutade med att jag plockade undan.

Men gaash så bra hon var i början, så har jag nästan aldrig sett mitt hjärta <3

och jag tänkte berätta lite om mina två hundar - Blues och Dina.

Dina är en liten blandis (Mops och Chihuahua) dam på 11 år. Hon är en liten pigg hund även om hennes ålder har dragit med sitt rätt mycket balans och ork. Men en sak åldern inte har dragit med sig - är lusten för mat. Har aldrig sett en sådan här hund som hela tiden vill ha mat, helt galet. Dina är min lilla fotomodell, hon sätter verkligen posen framför kameran! Ibland för skojjs skull så tränar jag lite lydnad med henne och ännu mer sällan så gör jag mini-agility, hon hoppar över 3 hinder. Vi köpte Dina för 1 krona av min mammas moster när Dina var 3 år. När hon kom hit hade verkligen Chihuahua'ns psyke tagit över henne. Hon gömde sig under soffan, bakom soffan och på alla möjliga ställen och vi fick inte fram henne. Hon skällde på allting och var en mardröm till hund. Men vi lät henne ta sin tid och idag är hon den mest söta hunden man kan tänka sig. Nuförtiden är hon som mopsen i psyket. Vågar verkligen gå fram till allt och alla, hon är en riktig diva. Fortfarande skäller hon om de knackar på dörren, men det är ju eftersom hon har chihuahua i sig. Annars är Dina en riktig kelgris, hon kryper upp i knät och sover med mig i sängen. Man blir ofta förvånad över att Blues har full respekt för Dina, även om Dina är 15 gånger mindre än Blues.

Blues, min Dogue De Bordeaux (Fransk Mastiff) på 5 år är en RIKTIG kelgris. När Blues var liten, så nöjde hon sig inte med att sitta på en stol vid matbordet när man åt, hon nöjde sig när hon satt PÅ bordet! Så hon blev uppväxt med dedär, och tror faktiskt fortfarande att hon är en valp, hon försöker klättra upp i ens knä när man sitter vid matbordet och när man ligger och solar kommer hon och ska ligga på mig. Blues har verkligen kärlek till alla människor och jag har aldrig sett henne ens morra mot en människa eller visa obehag. När hon går i koppel och hon möter en hund kan hon bli lite uppjagad och småsur, men de är inte så värst. Dock när hon är lös kan hon busa med vilken hund som helst. Blues är verkligen inte en fotohund, hon hatar att fotograferas. Dock är hon min agility hund. Jag började träna ungefär varannan dag sen sommarlovet slutade, och vi har kommit så långt. Vi har byggt upp ett band som ingen kan förstöra och vi tror på varandra till 100%. Jag har väldigt kort stubin så jag blir tyvärr ofta arg om hon inte förstår, men då förstår hon oftast snabbare. Självklart blir jag ofta inte arg eftersom hon förstår nästan alltid. Blues är världens mysigaste och trevligaste hund som skrämmer med utseendet men är världens finaste inuti. Just nu när jag skriver detta kommer hon mot mig i soffan och jag klappar henne lite och helt plötsligt försöker hon klättra upp i soffan, knas...

Hoppas ni fick lite uppfattning om mina hundar och hur deras personligheter är.