och jag tänkte berätta lite om mina två hundar - Blues och Dina.

Dina är en liten blandis (Mops och Chihuahua) dam på 11 år. Hon är en liten pigg hund även om hennes ålder har dragit med sitt rätt mycket balans och ork. Men en sak åldern inte har dragit med sig - är lusten för mat. Har aldrig sett en sådan här hund som hela tiden vill ha mat, helt galet. Dina är min lilla fotomodell, hon sätter verkligen posen framför kameran! Ibland för skojjs skull så tränar jag lite lydnad med henne och ännu mer sällan så gör jag mini-agility, hon hoppar över 3 hinder. Vi köpte Dina för 1 krona av min mammas moster när Dina var 3 år. När hon kom hit hade verkligen Chihuahua'ns psyke tagit över henne. Hon gömde sig under soffan, bakom soffan och på alla möjliga ställen och vi fick inte fram henne. Hon skällde på allting och var en mardröm till hund. Men vi lät henne ta sin tid och idag är hon den mest söta hunden man kan tänka sig. Nuförtiden är hon som mopsen i psyket. Vågar verkligen gå fram till allt och alla, hon är en riktig diva. Fortfarande skäller hon om de knackar på dörren, men det är ju eftersom hon har chihuahua i sig. Annars är Dina en riktig kelgris, hon kryper upp i knät och sover med mig i sängen. Man blir ofta förvånad över att Blues har full respekt för Dina, även om Dina är 15 gånger mindre än Blues.

Blues, min Dogue De Bordeaux (Fransk Mastiff) på 5 år är en RIKTIG kelgris. När Blues var liten, så nöjde hon sig inte med att sitta på en stol vid matbordet när man åt, hon nöjde sig när hon satt PÅ bordet! Så hon blev uppväxt med dedär, och tror faktiskt fortfarande att hon är en valp, hon försöker klättra upp i ens knä när man sitter vid matbordet och när man ligger och solar kommer hon och ska ligga på mig. Blues har verkligen kärlek till alla människor och jag har aldrig sett henne ens morra mot en människa eller visa obehag. När hon går i koppel och hon möter en hund kan hon bli lite uppjagad och småsur, men de är inte så värst. Dock när hon är lös kan hon busa med vilken hund som helst. Blues är verkligen inte en fotohund, hon hatar att fotograferas. Dock är hon min agility hund. Jag började träna ungefär varannan dag sen sommarlovet slutade, och vi har kommit så långt. Vi har byggt upp ett band som ingen kan förstöra och vi tror på varandra till 100%. Jag har väldigt kort stubin så jag blir tyvärr ofta arg om hon inte förstår, men då förstår hon oftast snabbare. Självklart blir jag ofta inte arg eftersom hon förstår nästan alltid. Blues är världens mysigaste och trevligaste hund som skrämmer med utseendet men är världens finaste inuti. Just nu när jag skriver detta kommer hon mot mig i soffan och jag klappar henne lite och helt plötsligt försöker hon klättra upp i soffan, knas...

Hoppas ni fick lite uppfattning om mina hundar och hur deras personligheter är.